New York är en fantastisk stad. Jag kan säga så, för jag har faktiskt varit där själv. Jag har faktiskt det. Till skillnad från många som går runt i I <3 New York-tröjor och drömmer om ett modeassistentjobb har jag faktiskt varit där och sett stan med egna ögon. I en hel vecka. Men en hel vecka räcker för att beta igenom i alla fall två av de sex a4sidor med tips jag hämtade hem från nätet. Jag gör så när jag semestrar. Samlar klipp från tidningar från flera år innan, kollar på nätet, skriver ner, och sammanställer till en lista. Sen väljer jag mål, promenerar dit och gör själva semestrandet på vägen.
Det första man märker när man kommer till New York är att alla pratar så bra engelska. Till skillnad från vissa andra länder så kan man klara sig helt och hållet på engelskan. Till skillnad från vissa europeiska storstäder (förutom London såklart) så slipper man kommunicera med kartor, parlörer och kroppsspråk. Alla, även uteliggare, barn, gamla. Ptja, praktiskt taget alla kan engelska.
Andra saker som är spännande är Terrornivålistan, som syns på båten till Staten Island, som för övrigt är en trevlig båt. Den är gratis att åka, man ser frihetsgudinnan och man ser Staten Island. Staten Island verkar vara New Yorks bakgård. På turistinformationen så är det mest spännande som händer någon trädgård, någon restaurang och ptja, inte så mycket mer. Wu-Tang clan kommer från Staten Island, fast så spännande är faktiskt inte det heller. Det som däremot är spännande är polisen/soldaten på båten. En lite smal vit kille med pilotbrillor med spegelglas, blå uniform och en m16 i handen. På New Yorks motsvarighet till Vaxholmsbåten. Det var nivå 3 på varningen när jag var där, och jag antar att det brukar vara runt det. Inte för att det någonsin händer något där. Med tanke på USAs vapenlagar så kan vem som helst köpa ett automatvapen och gå lös på Times Square när som helst, men det händer inte. För Manhattan är rätt säkert för det mesta.
Snacket går om att det var en republikansk borgmästare som hette Giuliani som styrde upp det. Det var för mycket klotter på väggarna. För mycket horor på gatorna. För mycket beväpnade ungdomar. Så han införde nolltollerans och på några år så blev teaterdistriktet runt Times Square ett flimrande neonmecca istället för dom sunkiga horgatorna det varit innan. Så på nätterna är dom centrala delarna av New York rätt säkra. På dom vanliga upplysta ordentliga gatorna går de normala människorna, på bakgatorna så finns det en del tiggare och jag såg till och med några unga punkuteliggare hänga runt. Säger man “no im sorry” när folk frågar efter pengar så säger dom att det är helt ok och att man inte alls ska vara ledsen för det. Jag tror att det har något med att Sorry är ett rätt starkt ord för den situationen. Men lite fint är det i alla fall.
Även om det finns en del knäppon (min favorit var en gubbe som låtsades skruva bort däcken från bilar med en mutterdragare fastän han inte hade något i handen) och uteliggare så är det rätt säkert. Det är inte en så hård och våldsam stämning som det är i Stockholm. Inte där jag var i alla fall. Och flera delar min erfarenhet. En kille som jag träffade som bott här sa att han fått smäll på käften, blivit knuffad, blivit slagen i magen osv i Stockholm utan att han provocerat alls. Där har han försökt provocera slagsmål, men ingen slog honom. Inte där han var i alla fall: Drar man till Bronx eller Queens är det nog annorlunda. Där det är mycket poliser är det ganska lugnt så länge man inte käftar med dom eller spela apa med dom. Men det är en fin stad att ta en nattpromenad i.
Det finns ingen svensk hiphop i New York. Det finns ingen svensk ghettokultur i New York heller. Inget svenskt mångkulturellt utanförskap heller. I New York är alla främlingar, på samma villkor. Frågar man någon var dom kommer ifrån så är det sällan dom är ifrån New York. Hela den där grejen med den svenska hiphopen är lite lustig. Hiphop skapades i USA av människor som var fattiga och ville ha ett bättre liv. Dom hade det jävligt och gjorde vad dom behövde för att få pengar för att kunna göra det som alla vill. Typ leva ett bra liv, att deras blivande barn skulle må bra och kunna plugga och skapa något vackert av sina liv, att dom skulle kunna ta hand om sina föräldrar på sin ålderdom osv. På vissa ställen behövde man vara hård och göra taskiga grejer för att kunna stå på sig. Det var den mentaliteten som många hiphoptexter kom till i. Man var fattig och man vill alltid ha mest av det man har minst av. Alltså ville man bli snorrik och visa det. Man ville vara den drömmen som var så långt bort och ha ett onödigt överflöd av det man inte hade något av. Men det var där.
I Sverige är det här. När jag var i en skobutik (Zackys på Broadway, ett bra ställe för billiga Converse med rätt stort utbud) så frågade en svart kille som hade lite tuff ghettostil How are you?. Jag blir alltid lite fascinerad av den hälsningsfrasen, som betyder ungefär Hej!, och brukar säga “Im great!! How are you??”. Han svarade “Im good man!! But I´d be better off if you spent some money in here!”.
Han var fattig. Han ville ha lite mer pengar. Han var uppvuxen i ett hårt område och skämdes inte för att säga det lite kaxigt. Han ville ha det bra helt enkelt.
Men vi har det inte riktigt så i Sverige. Den amerikanska ghettokulturen är förvanskad när den kommer hit och inspirerar folk i utanförskap. Dom svenska kickersarna vill vara hårda och häftiga utan att förstå att det är ett medel, inte ett mål. För målet, att kunna ha tak över huvudet, kunna påverka sitt liv och kunna bli jurist, vd, läkare, bilmek eller vad man nu vill, att ens nära och kära ska få den vård de behöver har vi redan. Det är därför jag gillar det New York jag såg under den veckan. Är man fattig så är man fattig. Vill man ha någons pengar så är det för att få ett bättre liv. Går man runt på gatan så är man på väg någonstans. Alla falska masker och beteenden som förvantskas, förvridits och vars syfte glömts bort finns inte på samma sätt. Rånar man någon där så vill man ha personens plånbok. Rånar man någon här så fortsätter man gärna att sparka sen. För det är så gangster dom är i USA.
