Igår jag skådade en påsröv och tips för fjällvandringen

Jag skulle gå och handla igår. Eller så var det i förrgår, dagarna
flyter ihop när man tycker att omvärlden ändå kan dra åt helvete för det
mesta. Jag handlar ibland. Det är inget konstigt med det. Förstår inte
varför man behöver nämna allt man gör förresten. Man måste ju äta också.

Nere nedanför parkeringen: När man ser över buskarna ut mot macken, så jag en ung dam komma promenerande.
Vissa
av oss killar har någon form av spärr när det gäller människor av det
motsatta könet. Vi ger dom tillbörlig respekt och klistrar ofta på en
massa goda egenskaper på kvinnor vi ser, bara för att dom är snygga. Som
att deras snygghet skulle medföra någonting, eller täcka över
eventuella andra fel som de har. Trots allt är det ju så att en kvinnas
utseende är ganska oviktigt i annat än samlagssammanhang. Enligt
tidningarna är det så att vi människor behandlar alla som är snygga lite
bättre, vilket bara ännu en gång visar på vilka perversa svin vi är.

Hon
var nog rätt van vid att vara snygg. Hon hade hår på huvudet, som sig
bör, någon form av bröst, ett linne och en huvtröja som kunde varit rätt
sunkiga men som, precis som det brukar vara, såg avslappnat hollywood
casual ut. Hon behöver inte smink eller kläder eller någonting för att
dölja eller framhäva sig. Hon visste precis vem hon var och vilket värde
hon hade på den mänskliga knullkreatursmarknaden. Hon hade dessutom ett
par solglasögon för att inte behöva möta människors blickar, för hon
var säkert trött på mäns blickar. Hennes attribut var nog för att kunna
stänga in sig själv i en egen värld.
Hade hon varit fet hade hon
varit tragiskt och gömt sig. Nu blev hon, eftersom hon hade hår, bröst
och liknande, någon form av mystisk figur vars ögon man inte kunde
avläsa och som säkert dolde en oändlig visdom.

Eftersom jag
hatar Stockholmstjejer brydde jga mig knappt. Såna där tjejer passerar
framför mina ögon och genom mitt medvetande ungefär samtidigt. Det finns
tretton på dussinet av ointressanta tjejer som är fulla av sig själva
och sitt torftiga så kallade inre liv bestående av parisresor, arbete
och bli lurade, knullade och lämnade.

Men den här hade något speciellt.

För
när jag var på väg ner för att lämna återvinningsglas på
återvinningsstationen (det var dit jag skulle, inte till affären, man
måste äta och återvinna det man fått maten i) och drog den obligatoriska
svänga-på-huvudet-kollen för att se på den jag precis passerat så
började jag garva.

Hon hade en påsröv!!

Det finns
tjejer som har lustiga kroppar. Överkroppen och ansiktet är smalt och
prydligt, och underkroppen är gjort för att sitta på dagar i sträck. Jag
brukar kalla dom receptionistkroppar, för det känns som att dom har
blivit framavlade till att sitta i repan. Det här var ingen sån, men man
fick sammak känsla av den som man får när man får syn på en
receptionistkropp. Hon hade någon form av rejäla tights på sig. Såna där
tjocka, nästan våtdräktsliknande. Mörkblå. Med rejäla sömmar som
verkligen märkte ut hennes höftben och stjärtskåra.

Kvinnors
kroppar ser olika ut med kläder på och utan kläder. Ser man en riktigt
snygg bak i jeans kan man ge sig fan på att när dom åker av så sitter
man där besviken med en jävla pojkhäck i handen man inte vet vad man ska
göra av. Min, och många med mig, taktik är att tänka att om man tänker
att röven är lite för stor i byxor så blir det perfekt när dom åker av,
så den här var nog en väldigt välformad sak, när byxorna väl åkte av.
Men själva rundningen, ackompanjerad av en lätt kobent gångstil, de
pumpande musklerna som guppade och den breda och vädertåliga
inslagningen gav det hela en något komisk inramning.

Att först
se en sval, tom, vacker och nonchalant stilfull överkropp och sedan se
en stunsande glad hungry hungry hippostudsande underkroppen var roligt,
avmaskerande och gav mig en tankeställare.

Det är lätt att
luras av att kvinnor har ett inre när man ser på deras kroppar. Man
åtrår av någon anledningen deras fysiska attribut och besjälar de
omedvetet för att man så hemskt mycket skulle vilja träffa någon som
både är snygg att se på och rolig att prata med. Men då och då behöver
man faktiskt påminna sig om hur det verkligen är. Det är därför jag ser
fram emot vintern.

För kvinnorna är, förutom falska, kalla och lättduperade, skapade på ett sätt som är för vår vinning.
Vissa
drar skämtet om att Gud har skapat kvinnor med små fötter och stora
bakar för att dom ska vara lätta att välta ner på rygg. Jag tror inte på
sån sexism. Jag tror att Gud har skapat kvinnor med små fötter och
stora bakar för att de ska ramla ofta på vintern. För att vi ska kunna
släppa de ängsliga bilder vi har av dom som änglar och kunna skratta åt
dom, och kanske till och med med dom för en gång skull. Och ge dom en
anledning att släppa Stockholmsfasaden, och kanske försöka hitta
tillbaks till den där glada Moratjejen som dom en gång var, och som dom
kommer vara på sina datingsiter om 10 ensamma år.

Någonstans
kanske vi alla kan mötas där. När fötterna rutschat undan, man hjälper
varandra upp, skrattar och går vidare. Var och en åt sitt håll.

Ställen som inte finns mer i New York

I Vice och Nöjesguiden så hittade jag vissa ställen som verkade intressanta men inte fanns när jag var där. Tänkte att det var lika bra att visa det för andra New Yorkresenärer. Missade jag att hitta något så säg till så ändrar jag

Ina
262 Mott Street
Vintagekläder
STÄNGT/CLOSED

Province
305 Church Street
Billigt Nudelställe
STÄNGT/CLOSED

Äta i New York

New York är ett underbart ställe för mat. Matmatmat. När jag letade efter ställen så hittade jag typ fyra a4sidor med ställen. Många var faktiskt väldigt bra. Här är några sätllen jag var på

EGG
Williamsburg/Brooklyn
135 N 5th Street
Bra ställe med en massa hipsters som sitter och morgonfikar med laptops. Åh vad jag önskar att jag kunde ha ett jobb som jag kunde leva så på. Olika omeletter, kaffe och hängbröstade servitriser i organiska kläder. Morsan och farsan var som ufos. Morsan beställde till och med ”eggs as you like” och servitrisen frågade ”how would you like your eggs” och morsan sa ”eggs as you like”. Något har jag lärt henne i alla fall. Servitrisen vet alltid bäst. Jag käkade äggröra med kalkon ben i. Jättegott!!

Brigthon Bazar
Brooklyn/Brighton beach
1007 Brighton Beach Avenue
Ställe i Brighton med rätt äcklig varmhållen mat men en fantastisk stämning. Du handlar maten i stora varmhållningstråg till eurodiscomusik. Alla pratar ryska med dig. Tydligen har stället något ställe där man kan micra alltling och käka med en massa smaklösa ryska tanter med för mycket läppstift markerad med en svart rand runt läpparna. Vill du smaka på mat av högre kvalitet finns två restauranger, en heter International och en massa andra bra markets i krokarna. Hann bara vara i Brighton Beach några timmar men om jag åker tillbaks kommer jag hänga runt där och äta rysk kål och kolla på folk i minst tre dagar. Nattlivet måste vara enormt. Alltså verkligen utan gränser.

Dim Sum Go Go
Manhattan/Chinatown
5 East Broadway
Ett Dim Sum-hak som alla rekommenderar. Jag drog dit, var trött och solstingad och visste inte vad jag ville ha. Jag frågade den kinesiska tanten som jobbar där vad jag ville ha. Hon sa att jag ville ha biff i ingefära. Jag ville inte alls ha det, jag ville ha dumplings. Men biff med ingefära var det dyraste så det rekommenderade tanten. Det var iofs ganska gott, men nästa gång provar jag nog dumplingsen istället. Gick en promenad i chinatown sen. De amerikanska kinesiskorna är fantastiska. Bossiga, skriker åt folk och har ingen själ alls. De splittrar gamla par som ska åka buss så att dom får åka i  olika bussar när dom anordnar busskurer. De ställer ut bläckfiskar i is på gatan. Spännande helt enkelt!

Kentucky Fried Chicken
Finns överallt
Jag tänkte att jag skulle käka på Kentucky Fried Chicken. Det var lite häftigt och lite speciellt och lite Usa sådär. Folk kollade på mig som om jag vore dum i huvudet.
Det var för att jag var dum i huvudet.
För att vara ärlig så finns det inget äckligare ställe. Sunkgul belysning. Pissig inredning och stora jävla kar med sönderflottiga vingar. Feta fula människor av den absoluta underklassen. Det finns inte ens något romantiskt över det. Är du i USA kommer du få tillräckligt med flott i dig ändå. Utmana inte ödet med att gå på KFC.

MadforChicken
Manhattan
314 5th Avenue Andra våningen
Spännande ställe i Koreatown. Man går in, går förbi en dörrvakt och går upp en trappa till ett tegel, svart och glittrande ställe som serverkar kyckling. När jag var där första gången hittade jag en iphone på toaletten. Jag snodde den inte. Tydligen är man en idiot som inte gör det i New York.

Sen kom servitrisen. Hon såg ut som en blandning mellan Battle Royale och Kill Bill, så otroligt cool. Ett gäng glada svarta och koreanska tjejer söp tidigt på kvällen och allting var glatt! Första gången käkade vi koreanska klassiker, olika pannkakor med skaldjur och sånt i. Fiskkakorna var helt ok också. Andra gången käkade jag huset specialitet, grillad kyckling. Den finns i två smaker, starka och vitlök typ. Är man lite schysst så kan dom göra lite av varje, vilket är nödvändigt. Dom starka är verkligen starka. Så ta en tredjedel såna typ. Är det en bra dag så kommer en av servitörerna vilja ligga med dig också. Det var pinsamt uppenbart när jag var där. Folk som kommer från en annan kontinent blir bara snabba sexobjekt när man ska skiljas åt om tre dagar igen. Det är helt ok att det är så.

Café Gitanes
Manhattan
242 Mott Street
Jättefint Cafe där personalen har stora glasögon och är häftiga och där hälften av gästerna pratar svenska. Har gudomliga avocadomackor och deras morotssallad var ok också. Ett fint sätt att börja en dag på!

Village Uykocho
8 Stuyvesant
Manhattan
Jag vet inte vad det är med asiatiska restauranger och övervåningar, men här är en till. En kombinerad fönsterbar dörr i dörr till träinredd restaurang mest befolkad av asiater. Konstig låg sitt-disk, toalett som är förvirrande nära köket och världens konstigaste meny. Vi försökte beställa, men medan alla runt oss hade digrande berg av mat fick vi konstiga friterade småfiskar, så att frpga någon från personalen om råd kan nog vara bra. Rockan, som Vice skriver om, är överskattad, men såklartkul att käka. Både den vanliga, och den lilla friterade smårockan.

New York Shopping

Det är bra att handla saker i New York. Med tanke på utbudet kan man till och med ägna sig åt så kallad shopping, som handlar att gå runt och handla allt man vill ha. Priserna är någolunda billiga, beroende på dollarn, men det är framförallt utbudet som gör det. Utbud gör att man kan få vad man vill, utbud gör att det finns större variation av prisklass för den typen av vara du vill ha och utbud gör att det alltid finns en massa bra reor. Reorna är värda att leta efter. På mitt plan fick man ta med sig 30 kilo. Köp en bagagevåg INNAN du är på flygplatsen för att se hur mycket du har. På flygplatsen är allt, som vi vet, dyrt och i new york kommer du vilja köpa andra saker istället. Innan jag åkte dit gjorde jag en lista med shoppingställen, tog lite grejer från Nöjesguiden och Vice. Kommenterar vissa av de ställena också, så att ni inte går på en nit.

Här är lite ställen som jag handlade på.

En promenad längst broadway, i alla fall nerifrån någonstans upp till Times Square är värt det. Här finns en del butiker som man kan dyka in på. Jag hann ungefär en tredjedel innan mina händer var fyllda med påsar. Och jag Shoppar bra grejer. En skoaffär som heer Shoe Mania på 654 hittade jag ett par fina reapumaskor på, men annars var det mest en vanlig skoaffär. Zackys, på 686 Broadway hade en massa massa converseskor och en liten reahörna där man kan få obskyra storlekar och former billigt.

Jag skulle köpa ett par Dr Martens i New York och hittade faktiskt ett par på ett ställe som hette Mind Boggler som låg på 43west 8 street. Härliga italienare som har det, fina skor och stort utbud men passa dig eftersom de lägger på momsen i efterhand. Det är alltså inte det pris som gäller på skorna som kommer gälla i kassan. Jag blev sur som fan men så är det tydligen i bland i New York. Och i och med att dollarn var så låg så blev hundringen i skatt inte så farlig. Mina 14håls Dr Martens utan stålhätta i svart skinn (inte det äckliga nya kinesbruna det har på Dr Martensaffären på Gamla Brogatan – min hataffär) för runt 1100 spänn. De kostar minst 1800 i Stockholm. Så den där hundringen till var helt ok, framförallt om jag vet om den i förväg.

Gillar du snordyr Clown Couture så kan du dra in på WHO AU på 34e gatan. Jag köpte en väst där för den satt bra och jag kunde riva sönder den och göra ett mönster, men stället i övrigt var mest lustigt. Tänk dig typ gamla militärjackor med avrivna och påsydda armar fast nytillverkade och med lite käcka märken på. Passande om du har en kompis från Armenien som säger att han är från Italien och gärna vill verka manlig och fashion forward. Amerikansk militariaturkdekonstruktionen när den är som bäst. Eller näst bäst. Den är bäst när den passerar oss utan att vi märker den.

UNIQLO UNIQLO UNIQLO JAG ÄLSKAR UNIQLO på 546 Broadway. Det är lite som HM och jag älskar HM. Tänk dig som ett till HM där allting är snyggt, billigt, enkelt och även passar folk med konstiga kroppar. Jag och en kompis i New York som är lite småtjock älskar stället lika mycket. Dra dit bara. Du kommer också köpa 5 välsittande byxor för 230 spänn styck till ordinarie pris, bara för att du kan!!!

Jag blev rekommenderad Nolita Market, ett ställe där unga designers säljer kläder på lördagar och söndagar. Det ligger på 269 Mulberry Street. Gå inte dit. Det var bara skit där. Lokalen var iofs amerikas motsvarighet till Folkets Hus, men det fanns inget där. En tjockis som sålde tshirtar med starwarsfigurer snodda från gardiner var det roligaste. Resten var bara värdeslösa smycken, tshirts med halvroliga ord på osv. Bara skit. Det låg vid Little Italy som hade helt galen folkfest på lördagen då jag var där. Värt att vara i närheten i alla fall. Dessutom hade dom, utanför stället, en plattform där man kunde leka typ vem vill bl i miljonär mot datorn och vinna skabbiga nallar. Superteknisk plattform, superdåliga priser. Sånt gillar vi!

Någon av tidnignarna snackade om Express Jeans på 34an. Gå inte dit, dom råkade gå dit under rea. Själva stället var inte så speciellt om du inte tar med farsan att köpa en skjorta till honom.

New York Turistguide

Jag tänkte göra något väldigt seriöst. Nästan som en dagbok. Fast jag har varit där i två veckor och det känns som att alla kan åka dit istället. Så jag tänkte tipsa om lite bra ställen och lite sevärdheter. Egentligen borde jag skriva en bok om alla upplevelser där, så att även dumma människor kan se det som jag såg. Men vad gör det för nytta. Stan är ju fortfarande kvar ändå. Eller inte. Då är det ju ändå kört.

American Museum of Natural History

Ett jättefint museum med en massa dinosaurier och grejer i. Jag gillade dom och jag gillade maskerna, för jag är en maskfetischist. Jag drog in, betalade på tok för lite (det är statligt museum så man kan välja att ge en gåva istället. sjukt punk) och såg på en planetgrej i en stor oval sal där whoopie goldberg pratade. Allting var så trevligt. Ät innan du kommer hit, foodcourten var skit. Dinosaurierna var söta. Försökte ragga upp en polack som jobbade där. Jag borde inte sagt att jag skulle dragit dagen därpå.

Apropå öststatsmänniskor så var mitt favoritställe Brighton Beach. Det ligger precis bredvid Coney Island, om man fortsätter på boardwalken. Alla män har stora bilar och kvinnorna har minst sex lager läppstifst med en svart rand runt. På restaurangerna får man alltid en vodka till att börja med och minst två affärer per kvarter säljer lustiga vodkaflaskor. Det passar perfekt till alla medium som jobbar där och de taffligt inredda klädbutikerna, antingen typ 10-spänn-för-allt, eller guld och marmorprada som ligger invid varandra. Vi drog till den fantastiska matvaruaffären Brighton Bazar, som var en rysk matbutik med stora diskar med varm och kallhållen rysk mat. För att vara ärlig så ar varmrätterna lite torra, men dyk in, lyssna på eurodiscon som spelas, bli tilltalad på ryska och köp med dig lite tungsallad och annat att käka. Tydligen har International bra mat, så kolla upp det.

Tydligen är det onormalt att äta på standpromenaden. Ryssarna kollade konstigt på oss och gubbarna vaggade förbi lite glatt och sa Bon Appetit. Tydligen verkar snabbmatspicknick inte ha samma höga anseende i New York som här.

När du ändå är vid Coney Island kan du kolla på nöjesfältet, kolla när nästa korvätning är och dra på New Yorks Akvarium, som ligger någonstans mellan tunnelbanan och Brighton Beach. Det är ett akvarium, vad ska man säga? Inte sådär helt fantastiskt, men värt att gå in på eftersom dom har enorma sjölejon som ser ut som feta gråvita änglar när dom simmar upp och ner. Sen har dom 4dbiograf. 3D med lite berg och dalbana och sånt. Något du självklart inte ska missa.

Guggenheim är ett museum jag inte har någon vidare aning om. Jag visste att det var tavlor och tavlor var det. Jag gillade typ 3 av 200, men dom gillade jag så mycket att jag stod och glodde på dom i typ tio minuter var. Något var en strykjärnsdam med picasso, en annan var också picasso och så var det någon tredje. Halva museumet var stängt och museumen brukar ha en gratisdag, så kolla in när det är mest lönsamt och mest packat med folk. Restaurangen var ok om man beställde typ en macka med pommes frites. Farsan beställde en sallad. Den bestod av ingentign och kostade 150 spänn som vanligt i new york. Undvik sallader.

Tunnelbanan är det bästa sättet att ta sig fram på. Gör det.

Vill du se på Frihetsgudinnan, som är mycket mindre i verkligheten så åk Staten Islandfärjan som är gratis och ofta vaktas av en stilig karl med en m-16. Man åker iväg, kollar på frihetsgudinnan, hänger på Staten Island och inser att det roligaste (förutom att wu tang kommer därifrån) är någon pretentiös restaurang, en rockbar och någon bögig trädgård. Vi drog dit, tog en juice och vände. Åker du dit så häng gärna några dagar där och se hur det är. Tipsa mig sen. I min värld så fanns det bara skräp där.

Eftersom jag bodde nära, hade en kompis i och gillade det så käkade vi en del i Korea Town. Det ligger typ 32st och 5ave och går man två kvarter bredvid så är allt som vanligt, men plötsligt så går man över gatan och så är det 80% koreaner. Koreaner är söta och väldigt homosociala, men dom lagar bra mat och här kan man köpa en flaska koreansk typ sake på natten. Bästa sättet att bli full billigt på om man har krokarna förbi. På samma ställe säljer dom typ varmhållen mat för 3-4 dollar. Det funkar!

Där World Trade Center förut stod är nu en grushög och byggarbetsplats. Det blir inte mer spännande än så.

Superturistens guide till New York och Vilse på Discot

New York är en fantastisk stad. Jag kan säga så, för jag har faktiskt varit där själv. Jag har faktiskt det. Till skillnad från många som går runt i I <3 New York-tröjor och drömmer om ett modeassistentjobb har jag faktiskt varit där och sett stan med egna ögon. I en hel vecka. Men en hel vecka räcker för att beta igenom i alla fall två av de sex a4sidor med tips jag hämtade hem från nätet. Jag gör så när jag semestrar. Samlar klipp från tidningar från flera år innan, kollar på nätet, skriver ner, och sammanställer till en lista. Sen väljer jag mål, promenerar dit och gör själva semestrandet på vägen.

Det första man märker när man kommer till New York är att alla pratar så bra engelska. Till skillnad från vissa andra länder så kan man klara sig helt och hållet på engelskan. Till skillnad från vissa europeiska storstäder (förutom London såklart) så slipper man kommunicera med kartor, parlörer och kroppsspråk. Alla, även uteliggare, barn, gamla. Ptja, praktiskt taget alla kan engelska.

Andra saker som är spännande är Terrornivålistan, som syns på båten till Staten Island, som för övrigt är en trevlig båt. Den är gratis att åka, man ser frihetsgudinnan och man ser Staten Island. Staten Island verkar vara New Yorks bakgård. På turistinformationen så är det mest spännande som händer någon trädgård, någon restaurang och ptja, inte så mycket mer. Wu-Tang clan kommer från Staten Island, fast så spännande är faktiskt inte det heller. Det som däremot är spännande är polisen/soldaten på båten. En lite smal vit kille med pilotbrillor med spegelglas, blå uniform och en m16 i handen. På New Yorks motsvarighet till Vaxholmsbåten. Det var nivå 3 på varningen när jag var där, och jag antar att det brukar vara runt det. Inte för att det någonsin händer något där. Med tanke på USAs vapenlagar så kan vem som helst köpa ett automatvapen och gå lös på Times Square när som helst, men det händer inte. För Manhattan är rätt säkert för det mesta.

Snacket går om att det var en republikansk borgmästare som hette Giuliani som styrde upp det. Det var för mycket klotter på väggarna. För mycket horor på gatorna. För mycket beväpnade ungdomar. Så han införde nolltollerans och på några år så blev teaterdistriktet runt Times Square ett flimrande neonmecca istället för dom sunkiga horgatorna det varit innan. Så på nätterna är dom centrala delarna av New York rätt säkra. På dom vanliga upplysta ordentliga gatorna går de normala människorna, på bakgatorna så finns det en del tiggare och jag såg till och med några unga punkuteliggare hänga runt. Säger man ”no im sorry” när folk frågar efter pengar så säger dom att det är helt ok och att man inte alls ska vara ledsen för det. Jag tror att det har något med att Sorry är ett rätt starkt ord för den situationen. Men lite fint är det i alla fall.

Även om det finns en del knäppon (min favorit var en gubbe som låtsades skruva bort däcken från bilar med en mutterdragare fastän han inte hade något i handen) och uteliggare så är det rätt säkert. Det är inte en så hård och våldsam stämning som det är i Stockholm. Inte där jag var i alla fall. Och flera delar min erfarenhet. En kille som jag träffade som bott här sa att han fått smäll på käften, blivit knuffad, blivit slagen i magen osv i Stockholm utan att han provocerat alls. Där har han försökt provocera slagsmål, men ingen slog honom. Inte där han var i alla fall: Drar man till Bronx eller Queens är det nog annorlunda. Där det är mycket poliser är det ganska lugnt så länge man inte käftar med dom eller spela apa med dom. Men det är en fin stad att ta en nattpromenad i.

Det finns ingen svensk hiphop i New York. Det finns ingen svensk ghettokultur i New York heller. Inget svenskt mångkulturellt utanförskap heller. I New York är alla främlingar, på samma villkor. Frågar man någon var dom kommer ifrån så är det sällan dom är ifrån New York. Hela den där grejen med den svenska hiphopen är lite lustig. Hiphop skapades i USA av människor som var fattiga och ville ha ett bättre liv. Dom hade det jävligt och gjorde vad dom behövde för att få pengar för att kunna göra det som alla vill. Typ leva ett bra liv, att deras blivande barn skulle må bra och kunna plugga och skapa något vackert av sina liv, att dom skulle kunna ta hand om sina föräldrar på sin ålderdom osv. På vissa ställen behövde man vara hård och göra taskiga grejer för att kunna stå på sig. Det var den mentaliteten som många hiphoptexter kom till i. Man var fattig och man vill alltid ha mest av det man har minst av. Alltså ville man bli snorrik och visa det. Man ville vara den drömmen som var så långt bort och ha ett onödigt överflöd av det man inte hade något av. Men det var där.

I Sverige är det här. När jag var i en skobutik (Zackys på Broadway, ett bra ställe för billiga Converse med rätt stort utbud) så frågade en svart kille som hade lite tuff ghettostil How are you?. Jag blir alltid lite fascinerad av den hälsningsfrasen, som betyder ungefär Hej!, och brukar säga ”Im great!! How are you??”. Han svarade ”Im good man!! But I´d be better off if you spent some money in here!”.

Han var fattig. Han ville ha lite mer pengar. Han var uppvuxen i ett hårt område och skämdes inte för att säga det lite kaxigt. Han ville ha det bra helt enkelt.

Men vi har det inte riktigt så i Sverige. Den amerikanska ghettokulturen är förvanskad när den kommer hit och inspirerar folk i utanförskap. Dom svenska kickersarna vill vara hårda och häftiga utan att förstå att det är ett medel, inte ett mål. För målet, att kunna ha tak över huvudet, kunna påverka sitt liv och kunna bli jurist, vd, läkare, bilmek eller vad man nu vill, att ens nära och kära ska få den vård de behöver har vi redan. Det är därför jag gillar det New York jag såg under den veckan. Är man fattig så är man fattig. Vill man ha någons pengar så är det för att få ett bättre liv. Går man runt på gatan så är man på väg någonstans. Alla falska masker och beteenden som förvantskas, förvridits och vars syfte glömts bort finns inte på samma sätt. Rånar man någon där så vill man ha personens plånbok. Rånar man någon här så fortsätter man gärna att sparka sen. För det är så gangster dom är i USA.

dom gamla moderaterna och medeltidsveckan

Först sänkte dom skatten för att få folk att börja jobba.
Sen så sänkte dom skatten för att ungdomarna skulle få komma in på arbetsmarknaden.
Sen så sänkte dom skatten för att det skulle vara rättvist för pensionärerna.
Och när det sen var min tur att få skatten sänkt, så insåg jag att de var samma gamla moderater som de alltid varit.

Idag lyssnade jag på p3. Dom är ungdomliga och ungdomlig betyder ofta urban och numera betyder ungdomlig också att man är lite cool och down med hela den där invandrargrejen. Det är väl därför dom skriver att Fredrick Federley blev attackerat av ett ”ungdomsgäng”. För det är så det är numera. Inte att man var vattenkammad och pluggade matte på kvällarna för att komma in på handels som det var på min tid. Då kunde vi ”ungdomsgäng” hitta på en del lurigheter också, som att kleta kycklingfett på handtagen på ålderdomshemmet eller ställa ut falska fakturor till senile handlare Jönsson. Men nog om det.

Det har varit ett facebookevent som tagits ut i verkligheten igen. Sist som det hände var när folk hade röda tröjor på sig för Burma (har du din kvar? skriv gärna en kommentar) och när 400 personer hejade på ett knattelag i fotboll borta vid Solna. Nu var det ett facebookevent om en femminutersstrejk för att visa hur viktiga alla invandrare är för sverige. Alla invandrare eller med invandrarbakgrund fick strejka fem minuter istället.

Det var första nyheten.

Några brudar med mellanösternbakgrund som jobbade på en telemarketingfirma i Malmö berättade att dom hade tagit en kaffe i fem minuter istället för att jobba. Jag tror att många människor led när dom inte fick jobbiga telefonsamtal som ville sälja skit dom inte behövde.

Det var lite roligt.

Nästa nyhet var att telefonförsäljare från Tele 2 hade utgett sig för att vara ifrån Telia, att Tele 2 skullle ha köpt Telia och så vidare, och hotades med någon miljon kronor i böter. Det var närmare 200 samtal som hade anmälts för det här.

Ordningsföljden blir allts

1. invandrare strejkar i fem minuter för att visa hur ovärderliga dom är
2. invandrare jobbar som telefonförsäljare
3. telefonförsäljare är skurkar

Politiskt inkorrekt.
Men jättejätteroligt i den urbana statliga radiokanalen.
Nästan lika roligt som programmet dom hette som hette typ GörDetSjälvRadio. Ingen gör omedveten humor så bra som p3. Ge dom pris!

Hitler i svenska valrörelsen och Sverigedemokraternas statistik

En kompis skrev precis på facebook att han han råkade ut för en konstig sak. Han gick förbi en valaffisch och tyckte att något saknades. Det var något som var fel. Han gick tillbaks, särskådade affischen, och mitt där i allt insåg han att det var inget fel. Det var en vanlig bild på Jan Björklund. Det var det som var felet. Det var en vanlig bild på Jan Björklund. Helt naturlig. Orörd. Mint condition.

Helt enkelt en Jan Björklund utan Hitlermustasch.

Folk pratar om Sverigedemokraterna rätt mycket. Att om man röstar in dom så kommer det bli som i nazityskland. Så det är lätt att tro att det är det som Hitler levererat till valrörelsen. Hans arv som fortfarande ekar. Men Hitler har givit något mycket mer och större till oss svenskar, och det är Hitlermustaschen.

Det är bedrägligt, och lite lustigt, att vi minns mannen som startade ett världskrig, och stod för en av jordens mest framgångsrika och effektiva löpande-band-utrotning av människor framförallt ihågkoms som en fashionista, men underliga är vägarna saker och ting tar. För det är faktiskt det som skiljer Hitler från mängden. Skrika, starta krig, utrota människor. Sånt har vi killar hållit på med i miljontals år. Men den lilla svarta fyrkanten. Den lilla mustaschen. Det var det som skiljde honom från männen på sin tid, och sedan männen i all evighet.

För att vara ärlig så är det faktiskt helt rätt. Det som vi numera tänker som en Hitlermustasch var, innan Hitler, en absurd mustasch. En mustach i en säregen, individuell form. Ett skägg som bars av väldigt få. Det var faktiskt en uppfinning.

Att en man med en sån egen stil kan ta över ett av Europas största länder, och bara några månader ifrån att ta över hela jorden, är inget annat än helt fantastiskt. Att man kan stå ut på ett sådant sätt, som skulle kunna jämföras med att Fredrik Reinfeldt bara skulle ha koboltblå och kopparfärgade metallickostymer, eller att Mona Sahlin skulle fixa Elisabeth Höglundfrisyr med små små fina fjärilsbroscher i, är en vägledning för oss alla. Hitler visade att så länge man står på sig så blir man aldrig modets slav. Då skapar man modet.

Hitlers gåva till oss, Hitlermustaschen, är något större än ideologier och debatter. Framförallt i takt med att debatterna i tv har blivit som småbarnsbråk om vem som började och hjärndöda klychor om förändring, istället för att prata om vad man egentligen tycker (Hej Ekdahl) och ideologierna har tagit retoriken ifrån kundtjänstföretagen (jaha, du har blivit felaktigt utförsäkrad. jag förstår att det är jobbigt men tyvärr är vi överbelastade just nu men vi förstår dig. kan jag hjälpa dig med något annat?) så har Hitlermustaschen, med rätta, tagit större och större plats i de offentliga rummen.

Hitlermustaschen är en sirlig markering. En avväpnande och humoristisk gest. Ett plumpt påhopp som alltid sitter där det ska.

För Hitlermustaschen visar oss att många av dagens politiker, liksom Hitler, är små och makthungriga människor i allt för stora kostymer som leker och affär med våra liv och vår död som insats i mammas smink och pappas stora hatt. Den visar att de kan försöka dribbla hur mycket som de vill med oss, fast någonstans vet vi alla att dom flesta av dom bara är clowner. Så när vi ser hur dom stirrar ner på oss i sina mustascher och sina röda näsor så visar vi varandra, på ett fritt sätt, en sanning som media ofta förtiger.

Det är en större demokratisk tjänst än vad media gör för oss idag.

Vi tackar för den, Herr Hitler!

Snabbkurs i svensk dumjournalistik och givna fritidssysslor

Enligt dagens nyheter så är det ännu ett exempel på de elaka svenskarnas smygnazim att det finns några låtsasnamn på några bultar i en klippa någonstans ute i Helvetet någonstans. Därför börjar jag nu med att visa er alla hur ni där hemma kan göra en lika intressant artikel.

1. hitta en marginell företeelse, gärna långt bort, som ett fåtal människor känner till
2. fundera på ett scenario som skulle göra att någon eventuellt skulle kunna känna sig kränkt
3. skippa idén med att gå direkt till den ansvarige, utan gå snett uppåt i hirearkin, till någon som inte har ett direkt ansvar, inte har ett indirekt ansvar utan bara sitter högre upp och lite snett på organisationsschemat i organisationen där detta har hänt
4. ta upp ämnet med denna person och be personen göra allt den inte gjort ogjort och därtill be om ursäkt.

Detta funkar när det gäller vad som helst som, om dom inte togs upp av journalister, skulle vara marginella företeelser som inte spelade någon roll och som snabbt dog ut. De blir istället, i och med medias intresse, anledningar för människor att fortsätta gnälla och älta om skitsaker och i eviga tider föda idioters konversationsknep.

Kan även användas på nollningsgrejer i skolan, gammeldags studentsånger, ungdomar som har sex på fylleresor, prinsars klädsel på maskerader, fotbollssnack i allsvenska proffslag och mycket annat.